han faller
ihop
utanför
järnvägsstationen
men inte
av ålder
utan av
kombinationen
mellan
alkohol och
tabletter
han är
både bror
och pappa
men allra
främst full
av självhat
och sorg
jag vill
hålla hans
själ en
liten stund
bära den
tunga bördan
men våra
våndor kan
vi bara
bära på
egen hand
så jag står
på avstånd
och ser
någon hjälpa
honom upp
och jag
tänker för
en kort
sekund att
jag vet
både hur
det känns
att ligga
därnere
och att stå
intill
jag vet
hur det
känns att
vara
maktlös

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar