Solen renar

det porlar
från ett
vattendrag
fiolstråkarna
tröstar den
orörda naturen
solen renar
mellan evighet
och tid
det är nu
inte sedan
vi lever
det är här
inte där
vi andas
det porlar
från ett
vattendrag
fiolstråkarna
tröstar den
orörda naturen
solen renar
känslostormar

K Ä R L E K

hon säger att

kärlek

på avstånd

är vackert

att det skulle

ge oss liv

så jag låter

han ej komma

för nära i

ett alldeles

galet perspektiv

och det som

smärtar är ej

mina skuggor

utan att

han älskar och

vill ha mer

så jag abdikerar

för andras ideal

och tar emot

hans kärlek

med frid

för han är
en sådan man
som älskar sin
kvinna och
detta gör han

i strid.

Männen

dom är väl

din utväg

ditt sätt

att andas fritt

männen

en ständig

flykt från

ditt sanna jag

din egentliga

styrka

där din

skönhet är

lika självklar

som ett

här och

ett nu

tappar du

bort alla

dina gränser

allt som

gör dig

okrossbar

och vis

männen

har sitt

grepp om

dig, syster

de har

tagit ut

all sin rätt

för de ser

en sökande

kvinna

och jag

ett övergivet

barn.