
det är
frost i
min
vattenvirvel
höstluft
på mitt
öga
himlen
finns i
alla gatuhörn
i varje
blick
löven sprider
varma
färger
innerligt
ljus
och hopp
det är
enkelt att
heta höst
i efternamn.

jag längtar
till dig,
älskling
jag känner
dig så väl
att du just
är min lycka
ja, det har
sina skäl
du ser
mig som
ett skogsrå
du ger
mig allt
du kan
du står
nära dina
känslor
du är en
riktig man
han öppnar
dörren
långsamt
och strålar
som alltid
ja, det är
en verklig
lycka att
va älskad
där bredvid

talgoxen
sätter sig
på min
solros
ger mig
lekfulla
blickar
han kan
få flyga
in i mitt
hjärta,
tänker jag
hon kan
få låna
mina vingar,
tänker han
så hon
kan flyga
fritt
över ängar
och dalar
landa stilla
på en gren
ge solen
en vacker
sång.
den värmländska höstdimmanrinner igenom
mig som heligt
månvatten
det finns inget
mer sanningsenligt
än att vistas i
en skog
gröna skepnader
att låta själen
vila i ett slag
den värmländskahöstdimmanger mig ett
innerligt lugn
när förändringarna
tränger sig på
naturen är
moder jords
trygga famn
en oas att hitta
tillbaks till
inom sig.

ni som
trott
er veta
vem jag
varit
ni som
tvekat
på min
röst
det är
ni som
haft ett
mörker
det är
ni som
saknat
tröst
ni som
fått mig
skratta
när jag
gråtit
ni som
stått där
tryggt
intill
det är
ni som
känt er
själva
det är
ni som
kärlek
vill
så jag
väljer
mina nära
med
omsorg
och sorti
för jag
vill ju
inget hellre
än att
evigt lycklig
bli
jag vågarvara ensorts poetden jag
egentligen
är och alltid
har varit
en kvinna
som lindar
in sig i ord
och snubblar
runt i vackra
fraser
jag vågarvara en sorts poetskriva dikter
som stannar
i någons vrå
jag vågar
älska min
kreativitet
jag vågar
det faktiskt
till slut.

jag
kallade
henne vacker
när vi
sågs helt
plötsligt
på stan
vi mindes
hur vi
lekte
och fann
varann
som barn
anna,
jag hör
dig skratta
jag minns
dig med
värme
och sorg
olyckan tog
dig så
drastiskt
du reste
till himmelens
borg
du är nog
den finaste
ängeln
ger kraft
till dom du
stått nära
anna, du
saknas av
många
men någon
måste oss
bära.