Systerskapet

jag dansar
en simpel
balett
i min systers
vita himmel
i årsta
där hararna
springer vilt
och där
systerskapet
bär mig
lyfter jag
från marken
för hon är
mina vingar
hon är min
amulett

Världens ljus..

jag bar
världens
bekymmer
i min
famn
som barn

att
sedan
bli kvinna
är det
någonsin
enkelt

att
möta
kärleken
blir det
någonsin
lätt


jag bär
världens
ljus inom
mig som
äldre

att
sedan
minnas
är det
någonsin
enkelt

att
möta nuet
är det
någonsin
lätt

Vargavinter..

vargavinter
kom
sprid ut
dina vita
täcken
över
november

kom in
i mig
kyl ner
mina
novemberhörn

vargavinter
kom
sprid ut
dina vita
täcken
över
november

ge mig
vacker
vinterlyrik

framtiden
rymmer
möjligheter
det doftar
charm

Vildkanin..

jag skriver
världens
vackraste
dikt
där vildkaniner
strövar
och springer
fritt

jag skrattar
världens
ljuvaste
skratt
där jaget
förstärks
dag som
natt

jag får
världens
skönaste
tröst
när nuet
ler och
trängs i
mitt bröst

Han faller..

han faller
ihop
utanför
järnvägsstationen
men inte
av ålder
utan av
kombinationen
mellan
alkohol och
tabletter

han är
både bror
och pappa
men allra
främst full
av självhat
och sorg

jag vill
hålla hans
själ en
liten stund
bära den
tunga bördan
men våra
våndor kan
vi bara
bära på
egen hand

så jag står
på avstånd
och ser
någon hjälpa
honom upp
och jag
tänker för
en kort
sekund att
jag vet
både hur
det känns
att ligga
därnere
och att stå
intill

jag vet
hur det
känns att
vara
maktlös

Jag ser..

jag ser
vad
vinden
gör
men inte
var den
för mig
och i
november
dimman
finns
bara ett
alternativ

att lyssna
inåt och
låta ljuset
skina

jag ser
vad
kärleken
gör
men inte
var den
för mig

jag ser
jag tror

att jag
behöver
stanna här
en liten
stund
för i
höstlövs
prassel
finns
bara en
väg att gå

rakt in