En dold vrå

han är
en dold vrå
inom mig
min
akilleshäl
något jag
behöver

ett mirakel
en magi
en frekvens
att vara
på och i

han är
det jag ser
det jag hör
det jag känner
och smakar
min åtrå

han är
en dold vrå
inom mig
min Gud.

Precis nu

i en
blå lagun
kommer
han mig
riktigt nära
och naket
min sköna
vattuman
jag är din
tusenåriga
korall
menad att
bära dig
från
bandahanam
till satilja
som en
lotusblomma
det som
behövs
och är
ett måste
i en evighet

precis nu.

Förbli

i ett annat
sorts nu
mycket större
än det här
ser jag kärlek
i ögonen
på främlingar

jag ser det
unika med
att vara Jag
det som gör
mig stark,
oumbärlig
och äkta

där ingen
har makt
över mitt
självförverkligande
och ingen
bär min kärlek
i destruktivitet

vi kan
stanna här
tätt omslingrade
vara ett och
ändå två
någonstans

tillsammans
i en
slags utopi
om hur kärlek
bör vara
och förbli.

Jag är stilla..

jag är stilla
mina väggar
är en gudomlig
famn med en
gyllene sanning
om att vi är
storslagna
att vi är hela
och unika

jag är stilla
det är tyst
jag finner ro
här med tillit
till själens röst
min vägledare
att jag är där
jag är för att
det är menat

jag är stilla
jag är lugn
i andlig alkemi.

solen är han

solen
du är
min kung
ger mig
mental
näring
ditt
ljusfenomen
gör mig
till en
magisk
trollformel

runt hans
strålande
läppar
blir jag
helig och
mirakulös
våren är
inuti mig
på alla
befintliga
plan
liksom han.