vintern
tar sitt
sista grepp
om oss
vad kan
vara större
än en
tidig gryning
med nysnö
solen som
skiner
en himmel
som är blå
vad kan
vara större
än att
förverkliga
sina drömmar
barnen som
skiner
leken som
är evig
våren
kommer
smygande
till oss
vad kan
vara större
än att
få dela
den med
Dig
jag klär
mig i
färger
nuförtiden
jag klär
mig i
det som
är gott
jag tar
hand om
mig själv
jag ger
och jag
tar
jag vet
vad som
stärker
där inuti
jag vet
vilka jag
vill ha
här intill
jag klär
mig i
lugnet
nuförtiden
jag klär
mig i
det som
är Mitt
älska
mig inte
för att
du kan
eller
för att
du måste
älska
mig för
att jag
älskar
mig själv
ett sjörå
skymtas
runt
skogsknuten
glittrande
hon leder
min väg
framåt
hon delar
med sig
av sin frid
en kvinna
skymtas
intill stigen
sökande
hon ser
min skog
den heliga
hon är
så viktig
på marken
där hon
går
jag är
hans skatt
och jag
livets
skattsökare
en sann
kombination
enligt
ayurvedisk
läkedom
vi är lika
fast ändå
olika
likt syskon
fast ändå
älskande
det som
kallas
kärlek
men är
nirvana
kristian
och frida
du och jag
vi, två
snön faller
över
lamberget
januari
välkomnar
vintern
i husen
tänds ljus
och kaminer
här är
jag trygg
här står
jag stilla
fåglarna
sjunger för
lambergsfrua
sidensvansen
stannar till
en stund
barnen leker
jag längtar
här är
jag jordad
här finns
klarhet
vinden viner
i trädens kronor
snön saknas
det är december
juletid
vi samlas
vi njuter
vi är en familj
vattnet fryser
men smälter igen
solen ger sken
av vår
i minusgraderna
vi förändras
vi inser
vi är sanna
mot oss själva
vi behöver
inget mer
