evennerlig..

hon reser
sig och ser
stor kärlek
vackra ögon
famnar att
vila i för
stunden
det behövs
ingen jakt
det krävs
inget av mig
jag kan
landa här
och nu i
evennerlig
tillit
och trygghet

det gäller...

det gäller att
hitta tillbaks
det gäller att
finna en väg
in i ljuset
det gäller att
se vad som
är vackert
det gäller att
höra vad
själen säger
det gäller att
upptäcka sin
sol och måne
det gäller att
känna kärlek
så långt det
bara går
det gäller att
stå still i
en minut
det gäller att
bli till

Vad du...

vad du glömt inom dig
det ska du hitta snart
för ljuset som dig leder
gör ögonblicket klart

vad du längtar efter
är din vackra harmoni
det du kallar helighet
och att vara andligt fri

vad du ser i spegeln
är en kvinna som ser
hon söker livet glans
och vill bara ha mer

vad du hör i tanken
är själens svunna takt
du behöver bara njuta
inte vara på din vakt

kvinnlig kraft..

kvinnlig kraft
och naturbalans
få mig att landa
sätt mig i trans
ge mig av klarhet
gör mig till kraft
ta mina våndor
all rädsla jag haft
skogens lugn
och sann symfoni
ge mig av styrka
allt det jag vill bli
trolla bort sorg
heala min tro
för i mina gömmor
det vill bli ro.

jag läser Boye..

jag läser boyes
ungdomsdikter
och förstår
det är kriserna
som förenar
där vi går
vårt inre är av
guld och energi
jordens alla Jag
är ett enda Vi

jag läser boyes
ungdomsdikter
och det blir klart
så vi ser oss
själva gör det
hela underbart
vår tvekan och
rädsla det hör till
att sprida kärlek
är allt som jag vill

Somliga poeter..

fröding
dina verk
rinner
igenom
mig som
sorgliga
vapen
du är
en mörk
poet,
gustaf
mellan
mina
fingrar

du
vandrade

den
dråpliga
stig
somliga
poeter
vandrar

i mörkret

utan

sensmoral

eller

själslig tro

inuti

min
lyrik är

ljus

det är

en ljuvlig
väg till
sinnesro

min

poesi

är min

religion

mitt enda

val i

blickfånget

jag hittar tillbaks..

jag hittar
tillbaks till
poesin efter
feberyrseln
den lätta
pennan i
min hand
som skriver
av sig själv
visst är det
underbart
att skapa
sätta ord på
universums
andetag

jag hittar
tillbaks till
poesin efter
feberyrseln
den starka
kvinnosjälen
i mitt bröst
som aldrig
slutar söka
lugnet
visst är det
underbart
att känna
vara sårbar
på vägen
som du går